Vård och remiss
Dysmorfofobi (BDD) bör primärt handläggas inom specialistpsykiatrin. Patienter med dysmorfofobi kan söka vård inom primärvården likväl som på specialistvårdsnivå. Ofta söker patienten primärt för andra symtom så som nedstämdhet, depression eller ångest. Patientgruppen är också överrepresenterad inom hudvård och plastikkirurgisk verksamhet. Inom alla vårdnivåer finns risk för att tillståndet inte identifieras på grund av bristande kunskap om diagnosen.
Remiss till specialistpsykiatrin bör innehålla grundläggande information om tillståndets symtom, varaktighet, aktuell funktionsnedsättning, tidigare behandlingsförsök, och eventuell somatisk och psykiatrisk samsjuklighet. Om suicidalitet föreligger bör remiss ställas direkt till akutpsykiatrisk verksamhet. En del patienter har så betydande symtom att de inte kan lämna hemmet, och det kan då bli nödvändigt med specialistpsykiatrisk bedömning via hembesök.
Behandling och insatser
Alla patienter bör erhålla grundläggande information om tillståndet och dess möjliga behandlingsalternativ. Svenska riktlinjer för vuxna saknas, men BUP Stockholm har 2015 publicerat riktlinjer för barn och ungdom där rekommenderas i första hand behandling med:
- KBT (kognitiv beteendeterapi) som innehåller ERP (exponering med responsprevention)
eller
- SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare)
I svårare fall rekommenderas redan inledningsvis kombinationsbehandling SSRI/KBT.
Om tankar på plastikkirurgiska ingrepp föreligger bör detta starkt avrådas ifrån, då det sällan ger någon lindring i tillståndet och inte ökar sannolikheten att bli symtomfri.
Psykologisk behandling
KBT-behandling vid dysmorfofobi består av exponering med responsprevention, med i vissa fall även inslag av kognitiva tekniker.
Exponering innebär att utsätta sig för situationer som vanligtvis undviks. Responsprevention innebär att patienten ska minska på eller upphöra med de tvångsmässiga beteenden som vanligtvis förekommer vid dysmorfofobi, så som att se ned i marken, spegla sig, kamouflera sig med kläder och sminkning etc.), be om försäkringar kring sitt utseende, jämföra sitt utseende med andra.
Läkemedelsbehandling
Den behandlingar som har starkast stöd är SSRI och det tricykliska läkemedlet klomipramin.
Kombinationsbehandling
Kombinationen av KBT och SSRI är inte studerad för just dysmorfofobi. Erfarenheten från andra OCD-spektrumtillstånd tyder dock på att det inte finns något som motsäger kombinerad behandling, utan snarare att en del patienter svarar bättre jämfört med enskild behandling.
Källa: Region Stockholm – Kunskapsstöd för vårdgivare, www.kunskapsstodforvardgivare.se