Vård och remiss
Samlarsyndrom är i många fall ett komplicerat tillstånd förenat med psykiatrisk och somatisk samsjuklighet och bör därför huvudsakligen vårdas inom specialistpsykiatrin. Patienter med samlarsyndrom kan söka vård inom primärvården likväl som på specialistvårdsnivå. Ofta söker patienten primärt för andra symtom så som depression och ångest. Det är vanligt att andra organisationer som socialtjänst, Kronofogden och bostadsorganisationer kommer i kontakt med personer med samlarsyndrom innan sjukvården gör det. Inom alla vårdnivåer finns risk för att tillståndet inte identifieras på grund av bristande kunskap om diagnosen. Många patienter rapporterar också en upplevelse av stigmatisering till följd av sina svårigheter vilket kan göra det än svårare för de att söka vård.
Remiss bör innehålla grundläggande information om tillståndets symtom, varaktighet, aktuell funktionsnedsättning, tidigare behandlingsförsök och eventuell somatisk och psykiatrisk samsjuklighet.
Behandling och insatser
Psykologisk behandling
Kognitiv beteendeterapi (KBT) är den enda psykologiska behandling för samlarsyndrom som utvärderats. Trots ett betydande antal studier av KBT för samlarsyndrom saknas än så länge internationella riktlinjer.
Gällande KBT för barn och ungdomar finns ett par fallstudier som beskriver hur innehållet i KBT för vuxna kan anpassas vid behandling av barn. Fallstudierna, som innefattat yngre barn, har visat att föräldrar bör göras delaktiga i behandlingen.
Innehållet i behandlingen utgörs av träning av färdigheter för att organisera, sortera och fatta beslut om tillhörigheter. Motivationsstärkande tekniker samt tekniker för att hantera dysfunktionella tankar om tillhörigheternas värde och starka emotioner ingår också. I de fall där extrem anskaffning föreligger kan övningar för att motstå detta tillämpas. Vanligtvis ombeds patienterna ta med sig tillhörigheter till mottagningen för att öva på att fatta beslut kring dessa, men hembesök kan också genomföras och förstärker sannolikt effekten av KBT.
Läkemedelsbehandling
Kontrollerade studier av läkemedelsbehandling saknas varför tydliga rekommendationer inte är möjliga. Läkemedelsbehandling rekommenderas således endast för behandling av samsjukliga tillstånd. Inga internationella riktlinjer för läkemedelsbehandling finns att tillgå.
Källa: Region Stockholm – Kunskapsstöd för vårdgivare, www.kunskapsstodforvardgivare.se