Vård och remiss
Patienter med trichotillomani kan förekomma på olika nivåer i vården. Behandling av själva hårryckandet bör i första hand ske inom psykiatrisk specialistvård. Vid mildare fall av hårryckande, där patienten inte upplever ett kliniskt signifikant lidande och/eller nedsatt funktionsförmåga (och således inte uppfyller kriterier för diagnos), kan detta istället handläggas inom primärvården.
Vid somatiska komplikationer till följd av hårryckande, till exempel begränsad återväxt eller sväljning av hår (vilket kan orsaka trichobezoarer, dvs. gastrointestinala hårbollar), bör patienten beroende på aktuell komplikation behandlas inom somatisk primär- respektive specialistvård.
Behandling och insatser
Psykologisk behandling
Behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) har visat bäst effekt vid behandling av trichotillomani. En aktuell metaanalys sammanfattar att de uppvisade effekterna är stora. Behandling för trichotillomani bör innefatta HRT.
Innehåll i Habit reversal training (HRT)
HRT består av tre metoder: medvetandeträning, motrörelseträning (eng: competing response training) och socialt stöd. Kortfattat innebär detta att göra patienten medveten om när han/hon närmar sig att rycka eller rycker hår (medvetandeträning), lära patienten att utföra en handling (motrörelse) som är fysiskt oförenlig med att rycka hår (till exempel att lägga armarna i kors) samt instruera en närstående (vanligtvis en förälder eller partner) att bekräfta patienten vid korrekt utförd motrörelse (socialt stöd). Socialt stöd innefattar också att påminna patienten om att använda motrörelser då han/hon själv inte uppmärksammar behov av detta.
Innehåll i stimuluskontroll
Stimuluskontroll innebär att identifiera situationer där hårryckande ofta sker för att sedan modifiera dem på ett sätt som minskar ryckandet. Exempel på interventioner är att täcka över speglar, byta till svagare glödlampor, undvika stolar med armstöd eller att i utvalda situationer använda handskar. Genom stimuluskontroll blir hårryckandet mer ansträngande och besvärligt att utföra, samtidigt som triggande faktorer och sensorisk förstärkning av ryckandet minskar. Dessa faktorer hjälper sammantaget att minska ryckandet.
Läkemedelsbehandling
Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) har inte visat sig vara effektiva för trichotillomani och rekommenderas därför endast för behandling av komorbida tillstånd.
Sammanfattningsvis är stödet för farmakologiska interventioner vid trichotillomani otillräckligt.
Källa: Region Stockholm – Kunskapsstöd för vårdgivare, www.kunskapsstodforvardgivare.se